Med fördjupning inom Immersive Computing med inriktning mot Arbetsintegrerat Lärande (AIL)
Vilken resa det har varit! Jag har lärt mig så otroligt mycket och haft otroligt kul längs vägen! Visst har det funnits kämpiga stunder också. Men jag har löst det och tagit mig igenom varje hinder som dykt upp på min väg till en magisterexamen.
Ett år som förändrat mitt sätt att se på teknik
Det senaste året har varit både intensivt, spännande och bitvis överväldigande, men framför allt har det varit utvecklande. Att gå en ettårig internationell magisterutbildning som vuxen student, mitt i livet, är inget jag tar för givet. Men det var ett medvetet val, och det har lett mig in på spår jag tidigare bara sneglat mot.
Under utbildningen fick jag möjlighet att testa sådant jag alltid varit intresserad av, men aldrig riktigt haft tid att utforska. Bland annat arbetade jag i Unreal Engine. Där byggde jag en enkel VR-situation från grunden och använde Blueprints för att skapa interaktivitet. Det var första gången jag kände att ”ja, det här kan jag faktiskt göra!”. Det öppnade något i mig som inspirerade mig ytterligare på min väg till min magisterexamen.
Från kod till forskning – och tillbaka igen
Men utbildningen har inte bara handlat om teknik. En annan viktig del som gav mig väldigt mycket var den akademiska biten. Jag har också fått arbeta med avancerad forskningsmetodik och genomföra en litteraturstudie – ett arbete som verkligen tränat min analytiska sida. Att göra en litteraturstudie, läsa in mig på forskningen kring pedagogiska avatarer och se hur teknik faktiskt påverkar lärande i VR var utmanande, men också riktigt roligt. Jag älskar att fördjupa mig i ett ämne, se mönster och att förstå hur man söker kunskap på djupet. Att kunna läsa, tolka och jämföra vetenskapliga texter har gett mig nya verktyg för att förstå vad som faktiskt fungerar i digitala lärandemiljöer och varför.
Destination Magisterexamen
Det hela kulminerade i ett examensarbete på magisternivå – där vi fick utforska effekten av visuell realism hos pedagogiska avatarer i VR (Visual Design of Avatars as Pedagogical Agents) på användares engagemang och lär-upplevelse. Här fick jag möjlighet att tillsammans med min kollega väva samman både tekniken, teorin och forskningen, med det mänskliga perspektivet, till något vi båda känner oss stolta över.
Det har varit ett år där jag inte bara lärt mig nya saker, utan också fått känna att jag hittat ett spår jag vill fortsätta på. Nu, när jag ser tillbaka på året, känns det som jag landat i något. Jag vet mer om vad jag vill, och vad jag kan. Jag vill fortsätta jobba med teknik som gör skillnad. Gärna där lärande, inkludering och nyfikenhet får ta plats. Att skapa meningsfull teknik som både engagerar och hjälper – gärna i gränslandet mellan lärande, teknik och samhällsutveckling.
Nyfiken på mer?
Vill du veta mer om mitt examensarbete, mina projekt i VR eller hur jag jobbar med pedagogiska lösningar i digitala miljöer? Tveka inte att höra av dig – jag är alltid öppen för nya samarbeten, idéer eller bara ett gott samtal om teknik som känns.
Kontakta mig gärna via LinkedIn eller utforska mer om mig på den här websidan!